Mitt i den torra sommarhettan år 2006 gick lajvet Dragonbane av stapeln i Älvdalen, Dalarna, Sverige. Lajvet hade ungefär 300 deltagare och pågick i sex dagar. Till detta lajv tillverkades ofantliga mängder av rekvisita. Dessutom byggdes en drake samt en hel by: Cinderhill.

Även om lajvet hade många brister och delar av byn byggdes mycket slarvigt så är den ändå ett stort, fysiskt påtagbara bevisen på lajvets storslagenhet. Byn byggdes i huvudsak av volontärer som tillbringade veckor i streck med att arbeta för att färdigställa byn i tid till lajvet. Jag var en av dessa volontärer. Det var inte svårt att förälska sig i den miljö som byn var förlagd i. Den låg en bra bit från närmaste bebyggelse, inne i skogen, uppe på en höjd. Från den högsta platsen i byn kunde och kan man se ut över dess byggnader och man ser även ut mellan träden, ut på yttervärlden. Av den anblicken att döma så skulle byn kunna vara den enda bebyggelsen i världen. Där finns bara blånande höjder så långt ögat kan nå. Själva byn är också speciell med sina långhus och småhus placerade på pålverk.

Denna by finns alltså kvar och har hittills mest lämnats att förfalla trots de stora potential den har. Dessa potential vill föreningen Friends of Cinderhill (http://www.cinderhill.info/) ta tillvara på. Man vill bygga upp byn på nytt, reaparera och bygga ut. Man vill att den ska kunna användas för andra lajv samt för arrangemang som till exempel firmafester, konfirmationsläger och dyl. Det är gratis att gå med i föreningen och det finns en förening både i Sverige (Cinderhills vänner) och i Finland (Cinderhillin ystävät ry).

Har du några idéer för hur man kan utnyttja eller utveckla byn - ta kontakt med de ansvariga.

Har du några veckor över i sommar - åk till Älvdalen som volontäarbetare.

Har du läst det här inlägget - gå med i en av föreningarna.

Idag har jag sprungit runt i Umeå iklädd lajvkläder. Orsaken till detta är att Sverok Övre Norrland har visat upp sig och gjort reklam för sin verksamhet under Kulturnatta. Kulturnatta är ett stort kulturarrangemang med många olika kulturhändelser som sker runt om i Umeå under en dags och en natts tid (ni på andra sidan pölen: tänk Konstens natt). Kulturhändelserna kan vara allt från konserter till föreläsningar.

Klockan var 10.30 då jag var på plats i Rådhusparken. Då hade endast tre tappra själar dykt upp. De hade tagit med sig materialet för dagen: Baldakin, broschyrer, limsa/läsk (inte lätt att skiva så att alla blir nöjda), spel, filtar och godis m.m Då vi hade börjat ställa iordning allt så dök det upp fler lajvare och tillsammans fick vi allt iordningställt.

Under dagens lopp yrade vi runt i Umeå centrum och delade ut broschyrer. De flesta av oss var lajvklädda och vi drog väl till oss en del uppmärksamhet. Vissa var dock mer uppseendeväckande än andra...

Vi fick en hel del broschyrer utdelade, men tyvärr så mötte jag endast en person som verkade genuint intresserad av det vi höll på med. Vid baldakinen blev dock de två svärden ett stort dragplåster för passerande småpojkar. Våra tappra krigare som var iförda harnesk och brynja fick sig nog ett antal törnar från vapnen hanterade av alltför energiska pojkar.

Överlag var det en trevlig dag tillsammans med andra lajvare. Jag betvivlar dock att vi gjorde ett bestående intryck på särskilt många av de personer som vi träffade. Det är alltid ett problem att göra reklam för spel, rollspel och lajv.Vi gjorde dock ett gott försök att sprida vår hobby och fick för det ett gratis mål mat, en t-shirt och en trevlig dag med vänner.

.

Been there, done that, got the t-shirt.

(Gjord efter en idé av Wadde.) 

Det senaste nålbindningsprojekt som jag fått färdigställt är en mössa underbart gult garn. Mössan är tjock och till skillnad från min första mössa så går den ner ordentligt över öronen och den har ingen liten fånig topp utan är helt slät. Materialet är 100 % ylle och även det enkla broderiet i mörkgrått är ylle. Jag började sy mössan på väg ner till lajvkonventet Prolog. Min tanke var att jag kanske skulle kunna få den färdig till auktionen där. Så blev inte fallet. Jag färdigställde den först efter att ha kommit hem. Dock så har jag ännu inte övergivit tanken på att sälja den, så om någon är intresserad så är det bara att höra av sig. 

Mössan sitter som ett smäck på mitt huvud (Jag har storlek 56 ungefär), men då den töjer lite grann så borde ett större huvud inte vara något problem. Nålbindning töjer dock inte alls lika mycket som stickning, bara så att ni vet. :)

Jag vet inte hur det är med andra lajvare ute i världen, men för mig är i alla fall förberedelserna för sommarens lajv i full gång. Det lajv jag främst har målet inställt på är Ur Askan i Elden, eller URAEL (http://www.eloria.fi/Lajv/URAEL/URAEL.php), vilket arrangeras av Finlands Svenska Rollspelsförening Eloria. Eloria är min hemförening och det är tradition inom föreningen att varje sommar ha ett storlajv. URAEL är sommarens storsatsning och jag är pepp! Känn min pepp! Känn hur den liksom omsluter er och drar med er! Ni kan inte motstå att komma på URAEL!

Ähum, nåja, smygreklam har aldrig varit min starka sida...

Åter till saken.

Jag är ansvarig för en av kulturerna på URAEL och det är bråda tider för mig då jag försöker få alla kulturtexter färdigskrivna. För tillfället håller jag på att försöka färdigställa en text om geografin samt små korta texter om landets städer, vilka förhoppningsvis ska ingå i en interaktiv karta. Som tur är så har jag min roll färdigskriven i alla fall eftersom jag redan har spelat henne i det första lajvet i kampanjen. Jag ska dock utöka hennes bakgrund lite samt finputsa vissa detaljer, annars är hon perfekt. Jag ska också sy lite nya kläder åt henne. Det jag främst har i tankarna är ett par eleganta klänningar, åtminstone en underklänning och en överklänning samt, om jag bara får tid, en mellanklänning. Hon kommer att se flott ut.

Utöver URAEL så har jag inget lajv jag direkt peppar på för tillfället. Jag är förstås pepp på både Vampyrkrönikan och Skyfall till hösten, men det är en mer passiv pepp eftersom jag måste koncentrera mig på URAEL för tillfället. Jag skulle också vilja få reda på vilka dagar jag arbetar i sommar så jag skulle kunna bestämma mig om jag kan fara på något medeltidsinspirerat lajv här i Sverige. De jag främst har haft tankarna på är Eterna (http://www.eterna.nu) och Dawns Fy Anwylyd (http://www.freewebs.com/anwylyd/). Ytterligare ett lajv som jag funderar att fara på är Hunter Cell: Virgo (http://hunterlajv.weebly.com). Jag gillar konceptet med att spela monsterjägare och jag har också fått en förfrågan från en annan spelare om jag skulle kunna spela en viss roll, men då lajvet ligger på min födelsedag tvekar jag lite. Nåja, känner jag mig själv rätt så ska en födelsedag väl inte hindra mig från att lajva. Vilken dag som helst nu så kommer jag väl att anmäla mig...

Jag minns spänningen och nervositeten inför mitt första lajv. ..

Lajvet hette Frändefejden – I Krigets skugga och var av genren medeltida low-fantasy. Det annonserades ut som det första lajvet i Österbotten. Så här i efterhand tror jag att en del bordsrollspelare redan innan dess faktiskt har sysslat med aktiviteter som borde kallas lajv. Dessa har dock bara varit inom en liten sluten vänkrets. Detta lajv, Frändefejden, arrangerades av föreningen SÖU, Svenska Österbottens Ungdomsförbund och annonserades ut i deras tidning. Författarna till lajvet var en kvinna från södra Finland och en man från Sverige. Båda hade stor erfarenhet av lajv och lajvarrangerande.

Redan på våren år 2003 fick jag nys om lajvet och jag blev genast intresserad. I informationen stod det dock att åldersgränsen var 16 år. Jag var 14 då och skulle hinna fylla 15 innan lajvet. Jag gav dock inte upp hoppet. Min mamma ringde en av arrangörerna för att se om det ändå skulle fungera, men fick ett definitivt nej. Jag tyckte givetvis att detta var mycket tråkigt och det såg mörkt ut för min lajvdebut.

Då jag så gott som hade glömt hela saken med lajvet så fick jag dock ett samtal från ungdomsledaren i församlingen som jag tillhörde. Jag hade tidigare pratat med honom om rollspel och lajv och nu tyckte han att det var på tiden att vi skulle pröva på. Jag var inte svårövertalad och även om arrangörerna var svårare att övertala så gick de i alla fall med på att jag kunde komma eftersom jag skulle ha en myndig person med mig.

Sen var det dags för mig att välja roll. På lajvets hemsida fanns en mycket intressant rollista. Jag skulle gärna ha tagit någon av rollerna som alv eller något annat intressant, men på den här tiden var jag fruktansvärt blyg och dessutom inte säker på om jag skulle klara av att lajva. På grund av detta valde jag i min anmälan att spela piga. På det sättet, tänkte jag, skulle jag alltid ha något att göra, men jag kunde hålla en låg profil om jag ville. Jag skrev dessutom in i anmälan att jag gärna ville att min roll skulle vara lugn, blyg och försiktig. Rollen skulle sedan skrivas av arrangörerna.

Det fanns även en massa bakgrundsinformation om lajvvärlden på hemsidan. Denna information läste jag noga igenom gång efter gång för att verkligen kunna den. Eftersom vi ännu inte hade internet hemma så satt jag långa stunder på biblioteket under mina förberedelser.

Inte länge efter det att jag hade anmält mig hörde arragörerna av sig till mig och undrade om jag kunde tänka mig att spela en annan roll. De behövde nämligen någon som spelade hövdingens dotter. Jag kände mig lite hedrad av att bli tillfrågad, men även oroad. Jag tackade ändå ja, vilket jag så här i efterhand är glad för.  Just efter det att jag tackat ja till att ta den rollen i stället så gick jag som på nålar. Jag ångrade mig både en och två gånger, särskilt då jag insåg att det var den rollen som nämdes i stämningstexten, att det var den rollen som skulle gifta sig under lajvet! Min plan var ju att varken synas eller höras särskilt mycket…

Några veckor innan lajvet, som var i augusti hölls en workshop för lajvets deltagare. Den pågick i två dagar, men jag kunde inte delta den första dagen. Då jag kom till workshopens andra dag var jag fruktansvärt nervös. Min mamma följde med mig in och hälsade på arrangörerna. Då hon gick stod jag kvar och tittade med bultande hjärta på en grupp helt främmande människor. De var läskiga, tyckte jag och jag kände mig liten och rädd. Under dagens lopp lärde jag dock känna några av dem och jag lyckades slappna av lite grann i alla fall. Jag fick också min roll, men utan intriger och relationer. Dessa skulle komma vid ett senare tillfälle. Vad jag minns så var det inget speciellt med rollen, förutom att hon var hövdingadotter och hjälplöst kär. Jag hade dock inte sett en lajvroll tidigare och tyckte att minsta lilla detalj var oerhört intressant.

Efter allt lajvvärldspluggande och workshopande så var det bara kläderna för lajvet kvar. Som tur är så har jag en mamma som är duktig på att sy så klädestillverkningen gick snabbt och relativt smärtfritt. Min första lajvklänning gjordes i grönt och rött lakanstyg. Till detta hade jag ett förkläde i grov bomull och en stor mantel i indisk bomull. Mina krav på mig själv har nog stigit lite sen dess…

Så kom till sist själva lajvet. Återigen var jag nervös, men också förväntansfull och sprallig. Lajvet gick bra och jag tyckte att det var jätteroligt. Jag lyckades genomföra min intrig och jag var helt salig och som i ett rus efteråt. Jag visste genast att detta var något som jag ville fortsätta med.

Har uppdaterat menyn på Kolgas restaurang. Träffade några vänner idag som upplyste mig om några rätter som fallit i glömska. Tyvärr så minns jag nu bara två av dem, men bättre det än inget.

Jag lärde mig nålbinda i november 2007. Sedan dess har det blivit en hel del nålbindning för min del. Det första jag någonsin nålband var en vit garnkorv, som främst skulle tjäna som övning. Jag tyckte doch att nålbindning var trevligt och jag förstod hur det skulle göras. Därför bestämde jag mig för att efter korven sätta igång med ett projekt som förhoppningsvis skulle utmynna i en nålbunden mössa. Så blev också fallet. Mössan är dock inte helt bra. Den täcker inte mina öron och dessutom har den en liten underlig topp som inte det var meningen skulle finnas där. En av mina tidigare korridorskamrater tyckte att den liknade en kondom... :S

Det var mycket jobb och slit och tandagnissel innan mössan var klar, men då den väl var det så var jag mäkta stolt, trots en del små defekter och underligheter.