Visst, jag spelar demon i Skyfall, men den här texten är alldeles för fantastisk för att ignorera. Den är tagen från Skyfallsforumets inspirationstråd med upphovsmannens tillstånd.

Änglarnas Kampsång

Text: Ezther Söderling

Melodi: stulen från Lokes Vargarnas Revansch

Säg har ni nånsin övervägt hur det skulle se ut, när änglatålamodet det tar slut?
Skulle Orka va i livet, skulle Mara finnas kvar? Vi änglar vi ska ge er alla svar.
För jag tror Hel och hennes djävlar skulle darra, jag tror Sekhmet skulle skutta glatt omkring.
Sen skulle vi planera hur att Balrox likvidera. Scancentralen faliera när vi den överkör.

Ref: För när tålamodet sinar, då har de ingen chans,
då tar vi tuffa änglar vår revansch.
Ja då tar vi nya änglar vår revansch.

Kriget skulle gråtandes tvingas att se på, när Freden allt hans jobb trampar på.
Sen skulle punkten sättas med en nya makt hon fått, och terrorism blir ett minne blott.

Ref.

Och Pazuzu skulle kvidandes kastas i en skål, och tvättas ut och in med änglatvål.
Asken ska plomberas, Lupe ska torteras, Var demon tvångs-konfirmeras hur mycket de än ber.

Ref.

Och Cupids fula vanor, vi knäckte som en nöt. När vi henne in i kyskhetsbälte knöt.
Det skulle svida surt i Svekets hela själ, när hon krängs tills nya vingar henne bär.

Ref.

Och högt vi skulle hänga han...Konflikten! Och kasta prick på honom med våra svärd.
Vår stil skulle bli kallare, när vedergällning kallade. Och Ankh blir lite ballare och slänger sin moral.

Ref.

Och om någon av de mörka skulle våga en duell, kanske tror att vår makt är eventuell. Är det sant att en stark plockas utav allt för många små, men vi är starkare och fler än er ändå!
För vi skulle länsa apoteken, och proppa Roch full med ritalin.
Ni skulle Ziz vind få smaka. Ångerns slag är ännu raka, brutna näsor förorsaka med ilsken disciplin!

Ref.

Och bort från slagfältet, där ÅC en gång låg. Drar vi ut i världen i ett änglatåg. Alla synder, bråk och monster, varenda missnöjd plats skulle fredas utav oss i Flitens takt.

Ref.

Hela världen skulle ligga för våra fötter. Vi frälser, vi främjar, vi frigör!
Det är en edengårdsinkarnation, utan ondskans reptilperson. Alla litar till vår religion.
Extatisk änglakör!

Ref. 3X

TADDAAAAAAAA!
-buga-

Inuti Pandoras ask

Mörker

Tystnad

Tomhet

Hon kan känna tomheten runtomkring sig. Den ekar runt henne. Den virvlar runt henne. Den trycker sig mot henne och hotar att kväva henne. Ibland önskar hon att tomheten verkligen kunde kväva henne, men hennes kroppslösa existens kan inte bli kvävd, kan inte påverkas av något. Inuti henne, oskiljaktigt från det som är henne brinner dock en evig, plågande eld.

Lojalitet och tvivel sliter i henne. Det pinar, pressar, trycker, ömmar...

Var är hon? Hon vet inte. Tomheten får henne att undra om platsen ens kan definieras som en plats.

...rycker, gnaver, svider, sticker...

Hur länge har hon befunnit sig här? Hon har ingen aning. Tid verkar existera lika lite som rum.

…hackar, biter, river, hugger...

Vem är hon? Hon är inte säker. Ord som ”Kolga”, ”Svek”, ”Väktare” och ”Balans” virvlar runt i hennes medvetande, utan sammanhang och kontext. I det innersta av hennes existens glänser även fyra tingestar. De känns fasta och trygga.

...värker, gisslar, sargar, bränner!

I denna existens av ingenting och plåga kramar hon sig stenhårt fast vid de fyra trygga tingestarna och de lösryckta orden. De är hon! De är hennes jag!

Kolga satte sig upp i sängen med ett ryck. Det var något som inte stod rätt till, det var något som stod alldeles i helvete fel till. Hon såg på sina händer och de darrade, ja hela hon darrade och det var inte på grund av att rummet var kyligt. Någonstans i sitt inre, nära kärnan av den svarta själ hon hyste kände Kolga en fruktansvärd, plötslig förändring. Hennes krafter fanns inte kvar. De tre underkrafter som hon ägde var försvunna. Istället delade det kalla Sveket plats med fyra för henne okända krafter och med en äcklad rysning insåg hon att två av dem var änglakrafter. Kolga trodde att hon till och med visste vilka väktare som ägde de krafter som så plötsligt intagit henne. Martyri, Vrede, ödmjukheten och möjligtvis Otso...