Lördag har kommit och gått och kalender här på bloggen visar att det är söndag. Min lördag var en helt fantastisk dag som verkligen gick i lajvets tecken.

Min lajvdag började då jag något försenad störtade in på Klossen, för ett första planeringsmöte, eller snarare diskussion om ett eventuellt lajvkonvent i Umeå, samt för Midälvarikets medlemsdag. Diskussionen om lajvkonventet resulterade i att jag konstaterades vara huvudarrangör (efftersom det var jag som kläckt idén. >.<) och att jag skulle börja med att kontakta kommunen om skolor som eventuella övernattningslokaler samt olika lajvföreningar om ett eventuellt samarbete. Vi satte även ett preliminärt datum på spektaklet: 25-27 november i år. Så boka in detta datum om du vill vara med om ett norrländskt lajvkonvent. Hör gärna av dig till mig här via bloggen om du har några idéer, tips, goda råd, förslag eller tankar om lajvkonventet. Jag fick reda på att jag kommer att behöva folk som är beredda att slita för mig så om du är intressearad av det är du också välkommen att höra av dig. :) Hittills är jag rätt inspirerad av Prolog som konventsform och hoppas på att kunna göra något liknande fast till att börja med i mindre skala här i Umeå.

Mötet varade egentligen inte så länge då det konstaterades att vi inte kunde göra så mycket än innan jag haft kontakt med kommun och föreningar. Jag dröjde kvar på klossen, blev medlem i Midälvariket, umgicks med nördar, spelade lite spel och hann äta en halv pizza innan jag behövde rusa iväg för att hinna med min skjuts till lajvet Lyckostigen.

Lyckostigen! Vilket underbart koncept: Sjutton vanliga människor som bor på en vanlig väg i ett vanligt Umeå, i ett vanligt Sverige i en vanlig nutid; Lajva dessa människor en gång i månaden på deras månatliga kvartersfest; Upplev ryktena, skvallret, relationerna, pratet om vädret, de glättiga kommentarerna om någons nya kläder. Jag var såld på idén redan innan, men nu efter det första lajvtillfället är jag totalsåld och jag tror att lajvet äger en del av min själ. :) Jag ska inte säga för mycket i det här inlägget, men min roll, som är en arbetslös, ensamstående mor, blev rätt upprörd under kvällens gång. Jag hörde inte någon skvallra om henne, men jag var helt säker på att det gjordes, något jag också fått bekräftat nu i efterhand.

Jag kan inte helt beskriva känslan jag har nu efter lajvet, men det är lite som en blandning mellan uppspelthet, pepp, sorg, irritation och uppgivenhet. De sista tre känslorna känner jag för att min roll kände dem och för att de inte riktigt gått ur kroppen ännu. 

Jag ser fram emot nästa Lyckostigen-tillfälle!

Med det sagt ska jag ta och lägga mig för att orka upp och Skyfalls-pepp-fika imorgon. :)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Är lite peppad på att fylla en tom vägg här i lägenheten med foton, affischer och annat bildmaterial från olika lajv. Jag har därför börjat rota igenom mitt digitala arkiv med lajvmaterial och hittat en massa intressant från både då och närmare nu. ...

Just nu pågår en (iaf för mig) välbehövlig pausvecka i Skyfall, alltså en vecka mitt i lajvet då vi inte lajvar. Jag har förstås inte slutat peppa för det. Idag har jag till exempel skrivit en stämningstext för Kolgas nuvarande tillstånd. Den finns a...

Skyfall, Skyfall och lite mer Skyfall...   Här följer tre bilder som producerats av ren pepp. De två första bilderna är tecknade av Ezther Söderling och den tredje bilden är Photoshopad av Philip, fotot i den är taget av mig.     Sekhmet...

Som jag redan nämnt här i bloggen så skriver jag en slags dagbok för det Skyfall som håller på. Samma sak har jag gjort under tidigare Skyfall och några av de anteckningarna finns i renskriven form här på bloggen. Min förhoppning är att det med tiden...

...när den största garderoben i lägenheten är tillägnad kläder "för speciella tillfällen". ...när det hänger en gammal gasmask på en krok i hallen. ...när det ligger en isärmonterad replika av en 1600-talsrevolver på köksbordet. ...när en bulls...