En liten tanke som smög sig på mig medan jag satt och pluggade...

Förtrösta inte även om ni är förvirrade. Kopplingen mellan mina pedagogikstudier och lajv kommer, men först en liten teoripresentation för att ni ska kunna hänga med i mina tankegångar:

Jag har idag läst delar av Idéhistorikern Sven-Eric Liedmans bok "Mellan det triviala och det outsägliga: Blad ur humanioras och sahällsvetenskapernas historia". I kapitel två i denna bok tar Liedman upp olika teoretikers samhällsteorier och deras idéer om vad som gör ett samhälle till ett samhälle. Han tar upp Adam Smith och John Stuart Mill och deras individualism. För att förenkla det kan jag förklara det som så att dessa eminenta herrar ansåg att individen var samhällets minsta bygstenar. Individen blev människa i sig själv och samhället blev samhälle genom dessa individers samspel. Någon som inte höll med om detta var Friedrich Hegel. Hegel har många intressanta idéer om både ditt och datt, men det som Liedman tar upp speciellt och som jag fastnade för är just Hegels syn på individen och den andra människan.

Hegel anser nämligen inte att individen blir människa genom sig själv, utan enbart i samspel med andra individer. Han tar på så vis avstånd från individualismen och förespråkar att människan behöver ett socialt samspel, ett samhälle att ingå i för att bli hel och verklig. Enligt Hegel måste en individ få en annan individs bekräftelse för att bli människa och det är här min anknytning till lajv kommer in: Kan en roll existera i sig själv eller behövs det andra spelares eller rollers bekräftelse för att rollen ska existera? Tänk på det medan ni läser följande citat om Hegels teori från Liedmans bok:

"Vi kan tolka Hegels tanke så här: Om individualisterna har har rätt, så skulle en ensam Robinson på sin ö leva ett fulländat mänskligt liv i sin fantasi. Den fantiserade kärleken har inga skrankor eller hinder som den verkliga, den inbillade karriären har inget slut som den verkliga, de inbillade publikframgångarna, den fantiserade krigslyckan, det imaginära världsherraväldet kan alltid förverkligas. Varför kan inte över huvud människan finna sin fulländning i sin egen fantasi, där de är ensamma?

Jo, fantasins bravader saknar sin avgörande mänskliga komponent: De saknar mänskligt erkännande. Fantasins erotik har det felet att den som fantiserar inte erkänns, inte älskas av någon annan människa. Fantasins framgångar och hjältedåd och bravader blir aldrig mänskliga framgångar, hjältedåd och bravader. Det finns ingen annan människa som erkänner och värderar insatserna." (Liedman, 1998, s. 42)

Det jag alltså vill ta fram är om en roll, så att säga, kan komma till liv utan medspelare runt omkring. Är det först genom andra rollers/spelares responser och erkännanden som rollen skapas? Eller kan mina känslomässiga reaktioner på rollens känslor och tankar vara nog för att den ska finnas till?

Jag hör till den grupp lajvare som tycker att rollens interagerande med andra roller är något av det roligaste med lajv. Frågan är dock om min roll behöver dessa andra roller. Min erfarenhet säger mig att svaret på den frågan är nej. Jag vet att jag kan vara fullständigt in-lajv, vara rollen, även utan andra spelare i min närhet. Rollen tänker, funderar, planerar och handlar. Jag ser på världen genom rollens ögon och rollen blir till genom mina passiva reaktioner på dess aktivitet. Samtidigt får dessa stunder verklig betydelse först då en annan roll dyker upp eller då min roll kan berätta om sina tankar och upplevelser för en annan roll eller, för den delen, när jag off kan berätta om stunden för någon annan spelare. 

De andra spelarna kan alltså också ha relevans i detta skapande av en roll. Om vi just nu förutsätter att rollen skapas i interaktion med andra roller så vill jag ta upp en intressant aspekt: Osynliga roller. Jag har deltagit i flera lajv där det förekommer en eller flera roller som gått runt osynliga alltid nu som då. Dessa roller får absolut ingen respons från andra roller under de stunder de är osynliga. Däremot får de respons från spelare, främst omedveten men även medveten, till exempel genom att en medspelare låter sin roll berätta en hemlighet just när den osynlige är i närheten. På samma sätt kan den osynliges närvaro bekräfta en rolls existens även om denna roll är ensam då den ensamme rollens spelare vet att det finns en osynlig person i närheten.

Ytterligare en dimension på denna diskussion är de personer i lajvvärlden som inte spelas av någon. Dessa personer blir levande och verkliga genom att rollerna på lajvet gör dem verkliga genom samtal, ivägskickade brev, känslor gentemot personen osv. För spelare i Kaos lär det nu inte vara någon nyhet att min roll, Farka, har en bror. Denna bror har inte spelats på något av lajven, men han har förekommit och gjorts levande på olika sätt ändå. Han har skrivit tidningsartiklar och blivit skriven om. Min roll har pratat om honom, tänkt på honom och saknat honom. Han kom dock till liv på riktigt först när detta flöde av information, tankar och känslor flev mer än enkelriktat. Det dök upp en roll som även hon kände Farkas bror och genom den dialog som då kunde genomföras blev brodern verklig.

Som ni märker så har jag inget fint och utförligt svar på de frågor som jag tidigare ställde, utan enbart teorier, spekulationer och exempel från mitt eget lajvande. Om du som läser detta har orkat igenom hela texten och har några egna tankar, idéer och exempel så kommentera gärna. Jag vill gärna försöka utveckla denna högst spontana idé att koppla Hegels syn på Den Andra till rollers varande. 

Referenser

Liedman, Sven-Eric. Mellan det triviala och det outsägliga. Göteborg: Bokförlaget Daidalos AB, 1998.

Notering

Jag tar inte ansvar för korrektheten i faktan på de sidor som jag länkat till i ovanstående text. Min avsikt är enbart att ge en uppfattning om vilka dessa herrar, som jag nämner, var. Jag har inte läst igenom all text på hemsidorna och faktafel och underligheter kan därför förekomma.

En recension är en subjektiv beskrivning och bedömning av en kulturyttring. Oftast används recensionen som en slags konsumentupplysning, men då det gäller lajv fungerar det inte riktigt. Lajvet har ju varit och farit då väl recensionen skrivs, medan en bok eller en film ju alltid går att uppleva igen. En lajvrecension blir mer som feedback för lajvet och som en recension av arrangörerna, de andra deltagarna, platsen, konceptet och genren, vilka ju alla går att "återanvända" även om lajvet inte går att återuppleva.

En recension av ett lajv är väl främst av intresse för de som arrangerat och deltagit i lajvet i fråga, men en kort presentationsdel bör enligt mig ändå alltid förekomma.
Vem arrangerade lajvet och under vilken (om någon) förening?
Hör lajvet till en kampanj, i så fall vilken?
Var hölls lajvet och när? Hur många deltagare hade lajvet?
Vilken genre tillhörde lajvet?
Vilken var grundintrigen och hurudant var utgångsläget för rollerna?
Vad för slags roller spelades?

Då lajvet presenterats så är den fasta delen av recensinen skriven. Efter detta så kan stilen och iakttagelserna bli fria. Lajvet recenseras av en deltagare som haft en roll som kommer att färga recensionen. Man har sett alla händelser och samtal ur en mycket specifik synvikel under lajvet och därför borde olika deltagare helt logiskt recensera lajvet på olika sätt och med olika mycket vikt vid saker och ting. Någon kanske tycker att polisräden eller trollens anfall var det häfigaste under lajvet, medan någon annan inte alls tyckte om det, ytterligare en tredje person var kanske inte ens närvarande då detta skedde och kan därför inte ge någon kommentar på hur han/hon upplevde händelsen.

Några frågor som dock kan vara bra att fundera över är:

Vad var viktigt i lajvet?

Fanns det något budskap med lajvet? Framkom det?

Hurudan var händelseutvecklingen och hur påverkade den din roll?

Vad gjorde din roll för att påverka händelseförloppet? Fungerade det?

Vad var dina förväntningar och förhoppningar innan lajvet? Uppfylldes dessa?
Följde lajvet något tema?

Hur fungerade alla praktiska arrangemang kring spelet (vatten, mat, boende osv.)?

Fanns det nåpgon tydlig vändpunkt i lajvet eller någon stor oförutsedd överraskning?

Hur mycket styrde arrangörerna/spelledarna händelseförloppet och hur gjorde de det?

Hur fungerade samspelet med de andra rollerna in och de andra spelarna off?

Hurudan var den fysiska miljön? Passade den lajvet?

Hurudant var bakgrundmaterialet? För mycket? För litet? Passligt? Relevant?

Fanns det någon viktig "nyckelscen"?

Hur fungerade rolldynamiken?

Var det en balans mellan olika fraktioner?

För vem var lajvet gjort (nybörjare, "boffertomtar", "klädnördar", intrigmakare osv.)

Kan lajvet förankras i något socialt, kulturellt eller historiskt sammanhang?

Vilka känslor väckte lajvet hos dig?

Kunde du identifiera dig med din egen roll eller någon annans roll? 

Jag tror det är viktigt att inte försöka bortse från det faktum att man spelat en roll under lajvet och att denna roll var del i händelseförloppet. Man var själv med och påverkade händelseföloppet och att inte nämna detta utan försöka vara "objektiv" förtar en del av charmen med att recensera lajvet och att läsa recensionen. Man bör dock vara tydlig med vilka åsikter som är rollens och vilka som är ens egna.

Man bör också komma ihåg att lajvets arrangörer och spelare inte är professionella skådespelare på något plan och även om någon råkar ha en sådan profession så är man ändå med på lajvet för att ha roligt. Recensionen ska inte såga och djupanalysera någon enskild persons prestationer.

Då jag umgås med icke-lajvare så försöker jag undvika att prata om lajv eftersom jag vet att jag har svårt att sluta då jag väl har börjat. I något sammanhang brukar det dock alltid komma på tal, oftast mest som en parentes. Många blir dock nyfikna och börjar fråga ut mig och jag berättar ju gärna. Jag inser ofta i efterhand att jag har använt ord som för mig är totala självklarheter, medan den stackars icke-lajvaren inte hade en aning om vad jag talade om.

Så för alla er oupplysta eller annars undrande: En liten ordlista över underliga ord som lajvare ofta använder sig av...

In-lajv - I lajvet, i spelet, in-game. Att vara in-lajv är att vara i lajvet, i sin roll och i spelvärlden. Man kan även kort säga att man är in. Också saker, platser, andra människor, händelser, ord och företeelser kan vara in. De kan vara påhittade eller finnas på riktigt utanför lajvet, men i lajvet är de verkliga och på riktigt.

Off-lajv - Utanför lajvet, utanför spelet, off-game. Att vara off-lajv, eller off, är att vara utanför lajvet, att vara sig själv. Också saker, platser, andra människor, händerlser, ord och företeelser kan vara off, alltså något som inte förekommer in-lajv. De existerar inte inom ramarna för lajvet och ska inte tas någon notis om eller nämnas. Att säga att någonting är offigt innebär att man tycker att denna sak eller företeelse inte passar in i lajvet och att de kanske stör illusionen eller känslan av att vara en annan person i en annan värld.

Off-tecknet - Ett tecken som visar på att spelaren som gör det tillfälligt har gått off, ur lajvet. Detta tecken görs med en knuten näve ovanför pannan (har i alla fall varit så på alla lajv jag deltagit i).

Off-runan - En symbol vilken visar att föremålet som den är tecknad på inte ingår i spelet och därför inte ska användas eller tas någon notis om in-lajv.

Hold - Säkerhetsord som används i de flesta lajv. Detta ska utropas om en äkta nödsituation uppstår. Då detta ord ropas ska det upprepas så att alla hör. Då man hör det ska man genast gå off, ta reda på vad som hänt och i möjligaste mån hjälpa till om det behövs.

Arr - Förkortning för arrangörer, de som arrangerar ett lajv. De skriver konceptet, lajvvärlden, intrigerna och i vissa fall rollerna. De ordnar allt det praktiska så som lajvplats, en del av rekvisitan och ibland maten som ska ätas under lajvet. I de finlandssvenska lajven jag varit på har ordet arrangör snarare betecknat föreningen inom vars ramar lajvet har arrangerats.

Spelledare - En lajvterm främst bland finlandssvenska lajvare. Är i lajvsammanhang egentligen synonymt med arrangör. Spelledarna skriver lajvet och ordnar med det praktiska.

Intriger - De direktiv, uppgifter och mål (samt till viss del även relationer och åsikter) vilka en roll har under lajvet. Intrigerna skrivs av arrangörerna/spelledarna och kan vara allt från enkla "hitta-skatten"-intriger, till "jag-vill-bli-kung-och-måste-manipulera-alla-runt-mig-för-att-nå-mina-mål"-intriger.

Kampanj - En lajvkampanj är en serie lajv som hänger samman oftast genom att utspela sig i samma värld, ibland även i samma miljö och med samma roller. Många kampanjer har samma arrangörer lajv efter lajv.

Levande rollspel eller lajv som det brukar kallas på svenska (från engelskans live, taget ur Live Action Roleplay) är en mycket mångsidig hobby. Lajv kan vara så otroligt mycket och olika lajvare kan vara ute efter helt olika saker i sitt lajvande. Jag tänker försöka ge min definition av lajv, men förväntar mig inte att alla lajvare ska känna igen sig.

Sååå… Var ska jag börja? Att beskriva lajv för någon som inte är insatt i ämnet känns ibland som att försöka beskriva en färg för en blind. Man prickar aldrig helt rätt och den blinde kommer aldrig att till fullo förstå begreppet färg.

Mycket enkelt kan man beskriva lajv som improviserad teater, ögonblicksteater, utan manus eller publik. Samtidigt kan lajv beskrivas som en friare form av rollspel än t.ex bordsrollspel. Inga tärningar påverkar rollens handlande och ingen spelledare styr spelet. Dock är man bunden till den fysiska världen och till sin egen kropp. Man förväntas ha kläder och rekvisita som passar till rollen och agera den i både tal och handling.

De flesta lajv har en relativt fast ram bestående av en viss tid och ett visst rum, en viss historia och en viss uppsättning roller. Spelarna befolkar genom sina roller den värld där lajvet utspelar sig. Tillsammans skapar de en berättelse och en stämning utifrån sina egna individuella förutsättningar. Dessa förutsättningar regleras av rollens historia, personlighet, åsikter och agenda. Grundförutsättningarna för lajvet ges av arrangörerna. De bestämmer var lajvet ska utspela, när det ska utspela sig och ofta också varför det utspelar sig (alla roller är samlade pga en marknad, ett möte, en festival osv.). De ger även intriger till spelarna som i de flesta lajv jag deltagit i har skrivit sina egna roller. Intrigerna är rollernas nuvarande agenda, deras mål, relationer och syften. Genom att utföra och spela på sina intriger kan man som spelare få andra att agera, saker att hända och stämningen att växla.

Jag ser på lajv som ett socialt spel, där alla spelare med sina roller utgör en pjäs och en pusselbit. Tillsammans kan man sätta ihop ett spännande pussel som ingen på förhand vet om hur det ska se ut. Genom lajv kan man utforska sig själv och lära känna sig själv bättre. Jag tror också att man kan lära sig förstå andra bättre genom att agera och tänka som en annan person. Genom att variera sina roller och engagera sig ordentligt inför lajven man deltar i så kan man även lära sig mycket mer. Hantverke, friluftsliv, historia och språk är några av de stora ämnen som man kan utforska genom sitt lajvande. 

Trots sin stora komplexitet och mångfald så är lajv för de allra flesta ett fritidsintresse och man ska ha kul då man utövar det. Det som sker i lajvet är inte på riktigt och ska inte få några konsekvenser utanför spelet. Detta hoppas jag att alla lajvare kan hålla med mig om även om vi inte är överens om något av det övriga som jag skrivit.