Kolga var tidig. Hon satt nervös och orolig på universitetsbiblioteket och väntade på Martyri. Sittplatsen hon hade valt var strategiskt placerad så att insyn dåldes av ett flertal av bibliotekssalens fullproppade hyllor. Hon kunde ändå inte låta bli att oavbrutet svepa med blicken för att i tid kunna registrera ett eventuellt hot. Då Martyri slutligen dök upp var han ensam och Kolga drog en djup suck av lättnad.

Tillsammans letade de två väktarna upp ett ledigt bord, även det skyddat för oönskad insyn. De påbörjade ett samtal och Kolga började med att försäkra sig om att Martyri var helt införstådd med vad som hänt Ziz och hon lyckades också få bekräftat att Ziz verkligen hade blivit utstött av Ankh. Alla de änglar som visste om det hade, precis som demonerna, tvingats svära ett väktarlöfte på att inte berätta något för någon som inte visste något om saken. Martyri höll med Kolga då väktarledarnas pålitlighet togs upp. Även han trodde att både Ankh och Hel dålde något. Han ville få till stånd en diskussion mellan dem där Veritas, sanningens ängel, skulle närvara och sålla mellan sanningar och lögner. Kolga tyckte att det lät som en bra idé. Även om hennes stora mål var att skapa det perfekta sveket så var det absolut i hennes intresse att få reda på vad som hände och att få helvetets portar öppnade. Hon skulle gärna själv ha närvarat på ett sådant möte mellan de två ledarna, men Veritas närvaro kunde mycket väl förstöra hennes planer.

Martyri och Kolga bröt upp, båda med mer information än när de kom dit och med mycket att tänka på.

Senare på dagen fick Kolga ett sms från Gersimi där denna bad henne komma och fika i humanisthuset. Kolga befann sig visserligen på Campus, men det gjorde antagligen många av de andra väktarna också. Hon tvekade därför något och kände nogrannt efter så att Gersimi var ensam innan hon försiktigt rörde sig mot det ställe där ängeln befann sig. Gersimi satt i humanisthusets café och medan de två väktarna fikade berättade ängeln den ena intressanta saken efter den andra. Den mest intressanta och skrämmande av dessa var att Abigor på något sätt fått reda på att Kolga hjälpt änglarna. Kolga svor svavelosande inom sig, ända tills dess att Gersimi förklarade att Abigor inte minns att han visste det. Gersimi hade med hjälp av en annan väktare fått Abigor att glömma saken. Gersimi vägrade visserligen att säga vem denna andra väktare var, men Kolga hade starka misstankar om vem det var och fick senare på dagen sina misstankar bekräftade. Det var Orka, vilket kunde innebära att även Orka visste saker som hon inte borde veta.

Ju längre tid som gick desto nervösare blev Kolga där hon satt tillsammans med Gersimi. Ängeln verkade dock inte märka Kolgas nervositet utan pratade energiskt på om än det ena, än det andra. Hon blandade friskt mellan allvarliga och lättsamma samtalsämnen. Kolga gjorde sitt bästa för att sålla agnarna från kornen. Ett viktigt korn i det strömmande ordflödet var att Abigor hade hela 13 krafter. Gersimi hade på något sätt fått reda på detta och även om Kolga undrade hur så var den frågan inte lika brännande som frågan om hur Abigor kommit över alla de krafterna. Kolga kunde inte för sitt liv förstå hur han lyckats med det, men hon höll fullständigt med Gersimi då denna antog att han nog varit på sina egna och stulit deras krafter.

Efter all denna information från Gersimi valde Kolga att chansa. Hon bröt sitt väktarlöfte och kände ett förnöjt pirr i hela kroppen då löftet bröts och löstes upp med hjälp av hennes kraft. Kolga berättade vad Ziz hade gjort och att han hade blivit utstött. Gersimi lovade att inte berätta vidare informationen och särskilt inte från vem hon fått den. Kolga gav inte mycket för det löftet. Informationen skulle nog snart finnas hos både Orka och hos Ankh. Då Kolga såg in i Gersimis inre blev hon än mer säker på saken för Gersimi var brinnande lojal mot Ankh.

De två väktarna vågade inte umgås alltför länge, utifall att de skulle bli påkomna, så de bröt upp och gick åt varsitt håll.

På kvällen var det återigen jakt. Det var ingen god jaktlycka för demonernas del. Den ängel de ville ha tag på var Odette. Själasamlaren omgav sig dock med alltför många andra änglar och Gersimi som också blev jagad lyckades fly tack vare ett sms från Kolga. Demongruppen splittrades upp och Kolga började ge sig av hemmåt. Hon hann dock inte särskilt långt innan Martyri, Gersimi och Odette fick tag på henne. Hon satte sig något motvilligt i baksätet på Gersimis bil, men hon var inte rädd. De skulle inte tortera henne och skulle de mot förmodan ändå göra det så skulle de svika henne och då skulle hon ändå ha gått segrande ur leken.

De tre änglarna tog med Kolga till Ica Maxi. De skulle storhandla och Kolga blev förnedrad genom att tvingas att hämta varor som änglarna pekade ut. Hon tvingades också stå ut med att höra de tre änglarna diskutera högljutt huruvida det var en synd att köpa någonting som var billigt och inte odlat på ett bra sätt. Martyri ansåg inte det, så länge man inte gjorde det på grund av girighet. Då Odette var utom hörhåll fortsatte Gersimi och Kolga sitt tidigare samtal om Ziz och om hur ohållbar situationen var. Efter shoppingen skjutsade Gersimi hem Kolga och avslöjade samtidigt att hon berättat för Ankh att hon visste om Ziz' tillstånd och att det var Kolga som avslöjat det. Kolga visade inte med en min vad hon kände, men inom sig skrockade hon och drack av triumfens sötma.

Off-kommentar: Hela shoppingrundan var off väldigt komisk och absurd. Den roligaste delen måste nog ha varit då Gersimi blev alldeles till sig över att ha hittat ett svart vitkålshuvud. Kolga påpekade lakoniskt att det var rödkål, men Gersimi lyssnade inte utan visade exalterad upp kålhuvudet för de andra änglarna varvid Maryri utbrast ”Det är kål of doom. Det är din kål Kolga...” Alla tre änglarna brast ut i gapskratt och jag hade rät svårt att hålla mig kvar i roll. :)